Jag tvingades till att gå djupare i min hundkunskap. Jag hade två val: Avliva min hund eller fyll på med mer kunskap. Jag sökte hjälp i Sverige. Jag var en god elev som följde instruktionerna som jag fick. Men min desperation ökade bara i takt med att min hund Kenzo blev svårare och svårare. Det går inte att leva med en hund som visar på aggressivitet och ständigt rymmer. Det går inte att omplacera en hund som avskyr alla främlingar som han inte godkänt. Jag skrapar ihop mina sista besparingar och reser till Jan Fennell i England. Jag kämpar med en kraftig utbrändhet som ständigt gör så jag har panikattacker. Jag är så rädd att flyga och jag förstår engelska men har svårt att prata. Jag hade tappat språket pågrund av att min hjärna inte orkade med mer än små doser av mitt vardagsliv. Det var ett stort steg för mig. Jag sitter på den engelska landsbygden och lyssnar. Jag börjar förstå varför min hund har problem. Det blir så tydligt. Jag började se helheten. Jag ger min hund fel ...