ADVAITA Inom yogisk filosofi talar vi ofta om Advaita – icke-dualitet.
Om att allt hänger samman, att det inte finns någon egentlig skiljelinje mellan dig och mig, mellan inre och yttre, människa och natur. Vi är alltså inte separerade från livet, utan uttryck av samma helhet. Motsatserna vi upplever – ljus och mörker, glädje och sorg, natur och människa – är delar av samma väv. När jag nyligen satt och gick igenom några av mina elevers reflektionsuppgifter kring yogisk filsofi, valde en av dem just advaita som det begrepp som fångade henne. Hon skrev:
 ”Samspelet med naturen är intressant. Vi är ETT.
Det som sker utanför oss påverkar vårt inre och det som sker inuti oss påverkar vårt yttre.
Vi behöver samspela – människor emellan och mellan oss och naturen.
Då kan vi alla utvecklas.
Det handlar om individens och kollektivets potential. Atman Brahman.”
 Just så. I dessa ord fångas själva kärnan i Advaita. Att varje individ är viktig, men aldrig fristående. Att vår personliga utveckli...