MAMMA, Du saknas mig. Något oerhört. Igår under en lång promenad längs havet här i Palma, stannade jag upp och satt med havet en stund. Blundade. Fyllde bröstkorgen med frisk luft. Fick saltstänk på läpparna. Tänkte på de gånger du och jag hoppade i vågorna och lekte med barnen på stranden. Du är så nära. Jag hör dina klokheter som som kommer till mig och ditt fantastiska skratt ekar inom mig. Varje dag. Som en knuff att ta mig an livet. Värna om mig själv. Bjuda in drömmar. Mer. Kan inte låta bli att le och gråta på samma gång. Mamma, jag önskar att alla människor hade fått ynnesten att känna dig. Den värme och kärlek du spred var unik. Du hade en förmåga att se människor. Du såg mig. Även när jag inte såg mig själv fanns du där och älskade mig villkorslöst. Din kärlek fick mig att välja livet. Om och om igen. Du fångade alltid min hand när jag famlade. Och stöttade mig i att söka min röst och hitta mina sammanhang oavsett när jag valt extrema äventyr som gjorde dig nervös e...