Dante kom till mig när han var 3 år. Han hade många vanor med sig i sitt bagage. En sak var att när han skulle få tuggben så sprang han till bädden och väntade på att jag skulle komma dit och ge benet. Det gjorde jag inte! Istället så bjöd jag in honom till mig så han fick hämta tuggbenet från mig. Det blev lite snurrigt för honom i början och han hade svårt att komma fram. Men jag bjöd in mjukt och vänligt och ville han inte komma så var det ok. Men snabbt började han förstå att om han ville ha tuggben så får han komma till mig. Jag går inte till honom. Denna villkorsändring skapade mer trygghet hos honom och han slappnade av mer när han tuggade på benet. Han hade också ett behov av att vakta tuggbenet och även leksaker och genom att jag ändrade på signalerna så kunde han släppa pressen på att behålla det som han har. Villkor är en av de viktiga delarna i hundspråket. När vi förstår hur enkelt och fint vi kan skapa trygghet så ser hunden oss med mer trygga ögon. Det finn...