Det tysta språket är fantastiskt. Det är så mycket information i tystnaden som skapar trygghet hos hunden. Vi blir också starkare i hundens ögon när vi är lugna och tydliga. Men det ingår också ord och belöningar i vardagen som både lär hunden regler och hur det förväntas att hunden ska bete sig. Jag tvingar aldrig en hund att upphöra med ett beteende. Jag använder kommunikationen så hunden själv förstår att den inte behöver göra något eller att det är är extra bra att göra något. Tyst kommunikation skapar tänkande hundar. Jag ger inte godis och beröm slentrianmässigt. Jag vill att både godiset och berömmet ska landa i hunden som en skön känsla. Det skapar både trygga och fina relationer som är helt utan konflikt. Det finns en enkel regel som jag lär ut… Om jag bett hunden att göra något och den följer vad jag önskar så belönar jag för det. Det kan vara vardagssituationer eller i träning. Men varför kan inte hunden få godis när den vill? Då försvinner den härliga känslan...