Kenzo kunde inte slappna av. Han följde mig som en skugga inomhus hela tiden. Jag fick höra att det var normalt. Att han var en hund som ville vara nära mig. Han älskar dig så mycket sa en expert. Ge honom så mycket uppmärksamhet du kan. Bekräfta hans kärlek. Jag kunde inte ens gå på toa utan att Kenzo ville med in eller krafsade på dörren utanför. Men om ytterdörren öppnades så stack han ut och var omöjlig att få in igen. Han kunde vara ute i timmar helt utan vår kontroll. Han vägrade komma till oss om vi såg honom springa förbi. Var fanns den starka kärleken då? När jag fick djupare kunskap i hundens beteende så blev det så tydligt. Kenzo bevakade mig inomhus. Han hade koll på minsta lilla steg. Han var min ledare (även familjens) men det var jag som var mest med honom så därför höll han ett extra öga på mig. Ute var han på jakt, skaffa mat som en bra ledare gör. Då hade han inte tid att umgås med oss. Hans uppgift var så viktig och det tog han på allvar. Med ny kunskap...